tisdag 4 maj 2010
en sann historia
Okej. För någon timme sen satt jag på spårvagnen, längst fram. Tänkte verkligen att det bara kan bli bättre nu. Sen såg jag den värsta syn jag någonsin kommer se, kanske. Och ett pang och några vrål och flygande damer senare, hade vi kört över en man. Livet alltså.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
gillar ej att missa saker
SvaraRadera